Ett nattligt hjärta talar ut

Jag är så glad och tacksam för det jag har.
Familjen, vännerna, teatern med alla goa människor som finns där och allt bra vi gör. Tacksam för mitt förstånd, och dom delar av mig som fungerar, för att jag klarar mer än jag tror, och för att jag aldrig slutar lära, tacksam för att jag har ett hem (som snart inte är mitt hem), för att jag klarar mig ekonomiskt (på ett hår när, men det går). Tacksam för förmånen att staden jag bor i är vacker bortom sunt förnuft, och bara för att det känns bra just nu.

Dock slits jag och drar åt olika håll, tänker att det nog snart löser sig.
Om jag bara slutar grubbla och bestämmer mig så löser sig allt.
Men vad ska jag välja egentligen?
Tryggheten i Sundsvall, med den osäkerheten på jobbfronten?
Eller osäkerheten i Göteborg, där jag iallafall vet vad jag kommer göra några år?

Men sen då? Om jag pluggar kan det ju gå åt helvete, för ärligt talat är jag ingen god studiosos, aldrig varit heller för den delen.
Jag vill ju så gärna arbeta, med något där mina egenskaper får ta plats. Där allt som är jag är gott nog, där jag får trivas och vara en del av helheten. Jag saknar det.
Jag saknar mig själv också. Men har insett att jag aldrig kommer bli frisk, tvärtom. Det är vad jag gör med min tid som är det viktigaste. Jag vill göra väldigt mycket med min tid, innan kroppen skraltar ihop för mig.

Ingen större mening med att fortsätta skriva om det här.
Får inte så mycket svar.
Just nu är jag iallafall glad, har spelat teater idag, och umgåtts med fina människor som jag kan skratta med.
Det är fint.
Godnatt :)
/Kissen